Oktober är här, överallt ser man Rosa bandet och Cancerfonden. Man kan inte ens handla i butiker utan att få frågan, eller snarare påhoppet "köp rosa bandet". Som att jag skulle får dåligt samvete när jag säger nej. 
Så jag med hjärntumör borde ju vara en självklar månadsgivare eller hur. Jag som företagare kanske också borde ge en del av pengarna till Cancerfonden. Vilket jag också gjorde till en början, förr om åren köpte jag alltid rosa bandet armbandet också, var så stolt att jag bidrog till något viktigt. Trots att jag alltid tyckt det är lite märkligt att bot mot cancer aldrig blir känt, "Varför kommer inte forskningen fram till något botemedel?".
När jag själv fick diagnos och information om att cancern är kronisk och att jag inte skulle bli gammal, fick jag nog. Jag har inte tid att dö, varför jag själv ägnade timmar åt att hitta lösningar, hjälp, ibland kände jag mig rätt desperat. Däremellan kraschade jag, mentalt. Började planera min begravning, jag ville vara värd på min egen begravning. Grät i min ensamhet, sen ställde jag mig upp igen. Ni som känner mig, ni vet hur envis jag kan vara.
Jag vände upp och ner på hela nätet efter information, forskning, bevis på att jag skulle gå emot strömmen. Det som min läkare nämnde som mirakel.

Idag har jag en annan syn på cancer än många andra. Den skiljer sig från vad den konventionella vården ger för bild och där också Cancerfonden. Cancer är inte något som bara uppstår helt plötsligt hos vem som helst. Som att man faller offer för sjukdomen. I de allra flesta fall beror det inte på en genmutation. Nej ,det är inte på grund av genetiska skador. Epigenetik!
För mig är cancer en metabol sjukdom, alltså kroppen ämnesomsättning som är rubbad. Det här har senaste studierna visat, men tyvärr har Cancerfonden inte det perspektivet. De fortsätter tro annat, vilket kanske förklarar att de inte har hittat svaret på gåtan. Detta trots enorma summor till forskning, 2021 går över 800 miljoner till forskning. Och majoriteten av forskning handlar om när skadan redan är skedd, alltså att det finns cancer. De borde jobba mycket mycket mer preventivt. För mig imponerar de inte. Om det inte fungerar, varför göra om och om igen?

Redan tidigt på 1900-talet blev det känt att cancerceller har en störd ämnesomsättning. De behöver glukos för sin energiproduktion, Otto Warburg. Något som han också vann Nobelpriset för. Visste du det? 
För cirka 40 år sedan kom Livsmedelsverket med kostråd. Var rädd för fett, ät smörgåsar och fyll på med kolhydrater. Titta vad som hänt med välfärdssjukdomarna som diabetes typ 2, övervikt, fetma och cancer de senaste 40 åren. Lägg också till hur stressat samhälle vi lever i. Det vimlar av processad mat, snabbmat och kolhydraterna bara flödar. Ändå så fortsätter Cancerfonden i samma spår. Idag får vi i oss alldeles för mycket socker.
MEN, kroppen behöver väl socker, hjärnan framförallt, det har vi ju lärt oss! Vet du vad kroppen gör när den inte matas med socker? Jo, den är så smart så den tillverkar den energin själv, genom att bilda ketoner. Ketoner bildas när kroppen är i fettförbränning. Det är visats sig att hjärnan faktiskt föredrar ketoner istället för glukos. Och det bästa är att cancerceller kan inte använda ketoner för sin energi.
Det är som att den här kunskapen är som bortblåst. Men ändå används glukoslösning vid PET-scan, en röntgenundersökning. Glukos används just för att cancercellerna blir tydligare på röntgenbilden, just på grund av att de behöver så mycket mer glukos än friska celler. Hmmmm, varför matas man då med sockerrik kost på sjukhus och bjuds på bullar efter sin cellgiftsbehandling? 
Av forskningsanslagen som Cancerfonden stödjer finns en studie att man även med MR, magnetkamera, vill ge en glukoslösning, istället för den kontrastvätska som ges idag. Forskningen görs vid Lunds Universitet och har fått 800 000 kr av Cancerfonden. De vill utveckla ett sockerbaserat kontrastmedel. Det blir ju billigare då de slipper MR och PET, då kan de bara använda MR. Jag själv tackade nej till PET, jag vill inte ha socker i min kropp.

Cancerfondens kostråd är väldigt lik de råd som Livsmedelsverket har. Enligt mig, helt förkastliga och de har också fått kritik för sina råd. De bygger på ogrundad forskning och frågeenkäter. Jag fick också höra att "ät som vanligt", utan att ens behöva berätta vad vanligt var för mig. De utgick kanske från att jag åt bra för att jag var smal, ack så fel de hade. Jag borde ha fått till mig att jag ska äta naturlig, näringstät mat som har så hög biotillgänglighet som möjligt. Undvika kolhydrater och faktiskt även fruktos. Fruktos kan stimulera celldelning. Ät inte hela tiden, låt kroppen får vila mellan måltiderna, 2-3 måltider per dag räcker. Fasta gärna.

När jag låg på sjukhuset 2018 då serverades jag fruktyoghurt, rostad smörgås till frukost. Det var efter min hjärnoperation. Till middag fick jag chokladboll. Jag serverades också en del (närings)drycker. De kallas näringsdrycker, men i min värld är det bara en sockerbomb, tomma kalorier utan näring. Hade jag haft kunskapen jag har idag, då, hade jag slängt matbrickan efter dem.

Cancerfonden, step up! Jag ger mitt stöd till Kostfonden med gott samvete, forskning på riktigt.